of subordinate importance

Jag måste iväg ett tag, flyta iväg i tankarna, men hela drogdealen känns för tung, så jag vet faktiskt inte vad jag ska ta mig till.
Jag behöver en paus från denna kaosartade och tunga, tunga känsla.
En promenad kan tyckas aktuell, men jag orkar knappt röra mig.

Kanske bara tar och lägger mig under min nya sjal och förmultnar tills allt ordnat sig, på alla fronter.
Här orkar jag inte stanna. Inte ikväll.

(men hos mig är du alltid. Och jag hos dig, älskade vän.)

-

Natten är här, och sömnen håller sig på avstånd. Tog en promenad, orken till trots.  Johanna,   min starkast lysande stjärna och ständigt närvarande vän, fick mig på bättre humör och jagade bort allt vad helvetesjävlar heter. Thank you.
Blir skönt att pausa livet och slappna av hos min älskade mormor, min bästa vän.

Han inte ringt Linnea K to the arl to the sson, men när jag väl landat och fått samla ihop kroppen, sinnena, tankarna och kastat kaoset över axeln eller vart jag nu väljer att snöra iväg det så ringer jag dig, det första jag gör.

packat och klart, bara natten mellan mig och en bigtimereunion.
  Ja, det finns ett annat ställe där jag hellre vill vara. Där jag är mer behövd och där jag har alla tankar.
Älskade vän.

Ja, sömn då, i guess.  Sedan bil. Inte buss. puss.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits