..and it struck me that life is a sport

Well, de personer vi älskar att hata, de äger mig ikväll. Denna totala jävla avund för det vi tror vi aldrig kommer att bli, men är.
Ni svider. Ni svider mer är syra i ögat, dear ones.
Jag vill bara få det sagt. Eran storhet är som haute couture, varsaceklänningar i omöjliga storlekar och jag, vi andra, små menlösa jälvar är fetton som önskar oss dit, upp på catwalken.

Ikväll tycker jag synd om mig själv. Jag börjar bli sjuk, så därför tillåter jag mig sänkas till denna ack för lättillgängliga bakgård av sopor.
Här tänker jag ligga och lukta gamla ägg ett tag. (Ungefär till i morgonbitti då jag ska ikläda mig den passande rollen som skitsnygg och proffisionell.)

Jag ligger också och vältar mig i löven som fallit längs med memorylane. memories like; att plantera en hel skog på en natt, som att ligga i hans lägenhet och han stannar hemma från jobbet för att istället ligga nära, som att någon flyger 70 mil till en främling, som att någon ringer för 3294878kronor för att varje minut se till så jag mår bra, som att lämna kvar sitt playstation, trots att han vet att jag inte använder det och han behöver det mer, som att adoptera en säl från en norsk båt, som att fylla sin mp3 med musik han hatar bara för att han vet att jag gillar den, and those such things.

så känner jag att nu är jag mätt.
Nu vill jag inget mer. Nu vill jag vara ifred. Träden därefter får gärna bli inlindade av hägggspinnarnas vidriga väv ett bra tag.
Okej?

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits