the absence

det som stör mig och min saknad
är att jag aldrig lät honom få veta hur viktig han faktiskt var (ÄR!?)
trots alla förluster, alla söndertrasande sorger, så lät jag honom aldrig få veta att han är ovärdelig, underbar och jag sa aldrig jag älskar dig jag älskar dig jag älskar dig.
jag sa det bara av vana.

men vad tjänar det till att ångra sig. vad tjänar det till att älta varenda sekund. analysera sönder allt han säger och gör i hopp om en liten antydan till o-död kärlek.
Tja, inte fan vet jag? hittills har det inte gett mycket annat än ett par sömnlösa nätter, uppsvällda ögon och annat sockerdrickigt.

jag längtar efter och saknar hans vänskap.
för valet just nu står mellan jobbiga minnen som gör ont
eller ingenting.

---KONTRASTER---

Har kollat runt lite angående lumpen. för att jag ska överhuvudtaget ha en chans måste jag bli 5 centimeter längre och gå ner 5 kilo, alternativt vara sjukt smart och skjuksjukt stark.
Jag är verkligen aspeppad på lumpen och det vore så jävla trist om det inte gicck vägen, nu när jag verkligen känner tokpeppen inför framtiden. det är visserligen ett och ett halvt år kvar innan jag kan rycka in men vafan.
513/1210 kvinnor blev uttagna 2004. i hela sverige. det gäller alltså att vara helt sjuk. (ett ord jag skall sluta använda)
dessutom blev endast 20/56 män uttagna till lumpen, från vilhelmina (!!)

Nej, nu jävlar blir det en fyrakilometers ikväll. här ska byggas muskler och kondition. god damn!

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn
Kom ihåg mig?

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits